Arg o ledsen!

Blir så jäkla arg på människor som säger till en att man ska rycka upp sig!! Att man inte får känna som man gör! Blir så arg på att livet har blivit som det har blivit!!

Hatar mig själv! Hatar min uppväxt! Hatar att jag är den jag blivit och är! Hatar min familj som tror dom är gud själva och inte bryr sig om någon annan än sig själva, som aldrig har funnits som stöd för mig! Hatar mig själv att jag aldrig vågade ta tag i det här redan i tonåren, fast att jag ofta var ledsen och kände mig oförstådd! Hatar att ingen märkte och såg att jag mådde dåligt och att jag även hade problem med hörseln redan då! Hur hade allt blitt om jag hade fått stöd och trygghet att jag dög som jag var? Jag hatar samhället, hatar mitt förbannade gamla företag jag arbetade för, som bara kastar bort mig och min erfarenhet som en lort! Hatar att bli behandlad som en barnunge, fast att jag är vuxen! Men hatar även mig själv för att jag aldrig växer upp!

Ni behöver inte tycka synd om mig, det är inte det jag är ute efter! Det enda jag vill är att folk ska förstå och inse att för en del så är livet så här och då hjälper inte ordet: Ryck upp dig!! Fan, hade jag kunnat det så hade jag gjort det för länge sen!! Som om jag tycker att detta är roligt!!

Blir så jäkla trött!! Skulle vilja göra som Törnrosa, bli stucken på en törn och få sova i hundra år och vakna och alla problem skulle vara borta! All ångest, all besvikelse, all jävla skit jag har gått i genom! Men jag ska rycka upp mig!!! Jag ska skärpa mig och visa att jag är den jävla perfekta människan jag har försökt att vara i hela mitt liv! Jag ska försöka foga mig inför alla! Jag ska be om ursäkt för att jag inte är den jag vill vara! Ja, jag ska till och med be om ursäkt för att jag blev född!! Det var inte meningen! Förlåt!!

Lider me alla som har med mig att göra!! För att jag har blivit den jag är! Men jag är också så jäkla tacksam över de vänner jag har och som förstår mig, eller åtminstone försöker förstå och inte ser mig som pestsmittad! Ni är guld värda!

Fick ett samtal av en person som bad om ursäkt och som inte menade så som det uppfattades! Blev så glad att hon vågade ringa och vågade ta upp ett missförstånd! Tänk om alla kunde göra det, då skulle det inte bli så många missförstånd i samhället! Så nu blev jag åtminstone lite gladare och lättad över det! Älskar mina nuvarande och mina gamla vänner som vet vem jag är och tar mig som jag är! Tack snälla! Vad vore man utan vänner?