Vart är ljuset??

Har inte skrivit på ett tag......är jobbigt!! Har ingen lust eller så orkar jag inte! :))  Jag får nöja mig med att skriva när jag VILL helt enkelt!!


Har fortfarande inte fått svar på min utredning! Väntar o väntar! Ska till min läkare i slutet på veckan, ska bli skönt!! För nu måste det hända någonting!!! Blir galen!!! 


Har haft lite kontakt med en personlig assistent som har egen firma, via facebook. Idag ringde hon upp mig och det var så skönt att få tala med henne! Vi diskuterade om jag har behov av personlig assistans, vilket jag inte har .....tror jag! Fast jag skulle nog behöva! Samtidigt så skulle det vara väldigt synd om den assistenten som hjälper mig, då jag inte vill någonting! Vad skulle hon göra? Jag klarar inte av press, stress eller krav! Det är inte så lätt att få mig att göra någonting då, hehe!


Samtidigt skulle jag ha krav! Personen skulle vara hästintresserad och kunna rida, för det är ju där mitt närmsta intresse ligger! Sen ska det ju självklart kännas att det klaffar och känns rätt!! Men det är nog inte så lätt att ha med mig att göra just nu!


I vilket fall så kändes det bra att få prata, för hon förstod en del av min sjukdom! Det känns så skönt att prata med någon som vet vad det handlar om, någon som vill lyssna och förstå!


Nu väntar jag på att få gå på gruppterapi för utbrända, jag ser faktiskt fram mot det! Då får det bli som det blir....kan ju inte bli värre än det är, hoppas jag! Där får läkaren kanske se mig in action och kan hjälpa mig! Jag hoppas på det i alla fall! Kanske jag lär känna andra som har liknande problem, som man kan "bolla" saker och ting med! Vill så gärna ha någon att prata med, någon som lyssnar eller förklarar hur den mår! Känna att jag inte är ensam! Är så jäkla trött på att må som jag gör och vill kunna umgås med människor igen! Vill inte sitta här framför FB som är mitt enda sociala nätverk hela livet! Känner att jag tröttnar, men inte kan komma ifrån det! För det finns ju inget jag har lust att göra! Vill bara lägga mig ner och vakna upp utsövd, glad och med en massa energi! Men det är ju för mycket begärt! 


Just nu ser jag ingen ljusning......undrar om jag någonsin kommer se den igen! Möjligtvis ser jag ljuset den dan jag inte orkar längre! För tro mig, det är ett evigt kämpande varje dag! Vet faktiskt inte hur länge till jag står ut, men jag kämpar, kämpar tills det inte finns någon återvändo!!  Jag kämpar för att överleva! Hade det inte varit för mina barn och min familj som jag har, så hade jag inte levt idag! Men jag känner att jag kan inte skita i mina barns liv! Jag kan inte lämna över alla problem till min sambo, så att han knäcks! Därför kämpar jag!


Nu orkar jag inte skriva längre! Kram.