Så har det blivit ett nytt år. Slutet på förra året kunde ju ha varit bättre......även början på detta år! Å ännu ser jag ingen ljusning precis! ....... Väntar på domedagen!
Har varit hos min psykolog som utreder mig och detta var nog sista gången. Nästa gång vi träffas så kommer jag få svar på vad det är för fel på mig! Känns ju jättespännande att ha detta hängande över sig! Känns skitkul att få reda på att jag inte är normal, som jag inte trott i hela mitt liv, men ändå trott!! Eftersom ingen har sagt något! Har aldrig fått höra......eller rättare sagt, har säkert aldrig lyssnat om det är någon som sagt att jag är knäpp! För det har jag ju aldrig varit! ........trodde jag :( ....Fast visst har jag känt att jag inte har passat in riktigt!! Ibland har jag det med dom som känner mig och har tagit mig för den jag är/har varit! Då har jag känt mig jättenormal!! Men för det mesta så känner jag mig inte bekväm i större sällskap! De som känner mig sen ungdomen, som jag har växt upp med. Dem känner jag mig tryggast med! Har svårt att släppa in nya människor i mitt liv! Men om de klaffar direkt, då gör det det! :D Sådant tycker jag är skitkul, när man finner någon som man känner att det funkar med på en gång!! Men det har aldrig klaffat så mycket så att jag och den personen kunnat åka och fikat, shoppat... men samtidigt så har jag ju inte mycket av den tiden heller! Gud, vad jag vänder och vrider på allt!!!!
Men i mina tankar finns ju även om vad alla tycker och tänker om mig? Hur ser Ni på mig som person? Hur har jag varit? Har jag betett mig konstigt så Ni har reagerat? Varför har ni inte sagt något till mig för?? Mycket känslor, tankar och funderingar på livet.
Vad kommer att hända när jag får svar? Kommer jag någonsin kunna komma ut i arbetslivet igen? .....Hur ska jag vara som person då? Vem är jag? Vem har jag varit? Hur ska jag vara? För att människor inte ska dra sig undan från mig och inte vilja ha med mig att göra? .....och hur ska jag göra för att jag ska orka med att ha med människor att göra själv?? Eller kommer jag dra mig undan ännu mer??
För jag har ju ändock varit social och haft lätt att få kontakt med människor förut. Har tyckt om att vara bland människor! Men nu drar jag mig mer och mer undan pga att jag inte vet vem jag är och hur jag bör vara! För att jag har denna sjukdom och kanske har fler på lager.....!
För samtidigt som det känns att människor runt omkring mig drar sig undan, så känns det som att även jag gör det! Jag vill umgås och ha nära vänner som man kan hitta på saker, prata känslor, skit och allt annat med. Men jag orkar ju inte själv......fast att jag vill!! Hur ska då någon annan komma mig nära....när jag själv antagligen inte kan släppa någon inpå mig?
Jag kan känna när det är fester att alla verkar ha så roligt och så många vänner som de umgås med tillsammans. Att det skulle vara kul om vi också hade det! (Det har vi, när vi har besök) Det känns som alla har så mycket roligare tillsammans och har vänner hit o dit! Blir lite avundsjuk!...... Men samtidigt så är ju vårat liv så här! .....Jag kan inte ha för mycket människor runt omkring mig! Klarar inte att vara social.....så det är ju detta jag valt just nu! ....Nästa stund så är jag inte avundsjuk på alla andra! Är inte ett dugg sugen på att behöva vara trevlig och vilja umgås och festa m.m. Jag trivs precis som jag har det! Å det gör jag!! Men tankarna vänder och vrider hela tiden på saker och ting, så man verkligen blir knäpp om man inte varit det innan!
Ja, jag behövde i allafall bara få skriva av mig lite av mina tankar. Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar