Nu har vi haft begravning för min mamma! Begravningen var jättefin! Mamma o pappa som tillhör Frälsningsarmén och inte svenska kyrkan hade en präst...soldat....major eller något som präst! Han var en gammal vän till pappa sen nästan 50 år sedan tillbaka när han gick med i Frälsningsarmén. Så det tyckte jag var ett bra val och det skulle nog mamma också tycka! De hade musikkår med sig och många av hennes gamla vänner med därifrån. Det var en väldigt fin stämning! Men det som berörde mig mest, det var när min pappa var ledsen och grinade, för jag har aldrig sett honom ledsen före min mamma gick bort. Så det var en ny upplevelse för mig, samtidigt som jag har full förståelse för det så klart! För hade han inte varit ledsen......då hade han varit gjord av pansar!
Min syster o jag och min bror o fru hjälptes åt på förmiddagen att fixa i ordning för begravningsfika! Allt gick väldigt lugnt till och det kändes bra!
Min brorsdotter som inte har känt sig delaktig i familjen på grund utav min andra bror.....hennes pappa inte ser henne som sin dotter. Hur man nu kan strunta i sina äldre barn! För hon har en bror också som inte heller får någon uppmärksamhet av honom. Det är så bedrövligt så det inte är sant och jag lider med de barnen! För vad har dom gjort för att förtjäna detta??? Jo, för att deras mamma o pappa inte kunde konversera! Då har barnen blivit drabbade! Men nu är dom vuxna och dom slipper ha med deras mamma att göra! Så varför inte engagera sig och visa att de betyder något! Men näpp, det går inte!! Jag blir så illa berörd och försöker håller kontakten med dottern då jag känner igen mig så i henne. Men jag önskade att jag hade bättre kontakt med hennes bror också! För jag lider med honom och vet att han inte mår bra!
Nu var i alla fall min brorsdotter med igår, men hon ville inte gå på någon fika pga att hon inte känner sig välkommen i våran familj! Men jag fick med henne till slut och det var det bästa jag kunde gjort! Min pappa gjorde något väldigt fint då hon även fyllde år då, 25 år! Han höll tal för hennes ära och berättade att hon fyllde år! Alla som var samlade sjöng för henne och hon blev alldeles rörd! Min syster hade köpt en blomma från henne och från min pappa! Men bara att se vad glad och berörd hon blev av att någon tänkte på henne i all bedrövelse det betydde nog väldigt mycker för henne! Talade med henne nyss och jag hörde en annan tjej som inte varit så glad på länge!!!
Tyvärr, så var inte hennes pappa lika omtänksam som inte ens kunde säga grattis till henne, och som inte ens talade med henne! Helt sjukt!! Hur kan man behandla sin egen dotter på detta viset?? Men har sagt till henne att hon får släppa taget nu och att han inte är värd att slösa en massa energi på! Han är inte värd henne över huvudtaget! Det är bara så synd att han inte kan förstå att hon vill känna samhörighet med hans familj då hon även har halvsyskon som hon tycker om och som hon inte vill mista!
Men jag är stolt och väldigt glad över att min pappa o min syster gjorde detta fina och att det var en väldigt lugn o fin begravning! Nu är den över!
Vila i frid mamma! Hoppas att du har det bra där du är nu och slipper mig ;) Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar